Peter ”Dino” Lundin börjar bli van att turnera runt i världen. Tack vare sitt arbete som belysningsmästare på den världsberömda Cullbergbaletten har han sett Nordamerika, Sydamerika, Asien, Australien och stora delar av Europa. Det som lockar nu vore att få göra en längre turné i Japan.

I snart 30 år har han hållit på med scenljus. Det började med det gamla karlstadsföretaget Electrolite där Peter redan 1981 köpte sin första rigg bestående av 24 stycken parkannor.

I garaget i stadsdelen Kronoparken byggde Mats Karlsson, numera anställd av Martin, ett ljusbord och en dimmer och tillsammans med Peters parkannor var firman redo att invadera Värmlands rockscener.

1989 började han på nuvarande Värmlandsoperan för att 1995 bli anställd på Riksteatern och Cullbergbaletten har därefter varit hans arbetsgivare sedan 2001.

Första turnén - Brasilien

Som första uppdrag begav sig Peter och baletten till Rio de Janeiro i september 2001. I november till Canada och i december till Norge så turnerandet började snabbt.

- Det var häftigt att komma till Brasilien på sitt första gig., säger han och tillägger:

- Sedan hade vi också en tolk som hjälpte oss att kommunicera med arrangören som jag tyckte var väldigt trevlig.

Den tolken blev senare fru Lundin och för ett och ett halvt år sedan föddes deras dotter.

På frågan om han har lärt sig portugisiska än svarar han:

- Njae, räkna till tio, veckodagarnas namn och att beställa mat på restaurang går väl men inte så mycket mer. Det blir bättre framöver för till hösten ska jag gå en distansutbildning i nybörjarportugisiska. Det blir jag väl tvungen till när jag snart har en tvåspråkig dotter!

”När man är borta går det på auto-pilot”

Under 2000-talet har Cullbergbaletten gästspelat utomlands mellan åtta och tolv gånger per år, ibland kortare turnéer ibland under flera veckor. Det är ingenting som ”Dino” tycker illa om och den beryktade hotelldöden är ingenting som han har drabbats av:

- Nu är man ju van att vara ute i alla världens hörn och jobba.

När han får reda på hur många gästspel utomlands det har blivit under åren säger han:

- Oj då, är det verkligen så många? Det känns inte som om det är så ofta. De enda gångerna när det känns tungt är till exempel när scenen inte är som det var tänkt, när hotellet är lite halvöken, utrustningen inte var den som var beställd och så vidare.

- Då längtar man hem till fru och barn och undrar varför man inte är hemma när man ändå inte kan göra sitt jobb som det var tänkt, säger ”Dino”.

Trots allt flängande i bussar och i flygplan hinner han ändå med att frilansa som ljusdesigner:

- Det har funkat riktigt bra hittills eftersom jag har haft turen att arbeta med förstående arbetsgivare som i viss mån uppmuntrar att man drar iväg till andra teatrar, då och då.

Att han förra året bara hann med tre rundor golf är kanske inte direkt något man blir förvånad över.

Alla pratar engelska hela tiden

På Cullbergbaletten finns 16 anställda dansare från elva olika länder så för att alla ska förstå alla så pratar man bara engelska. Alla möten, alla repetitioner och även utanför arbetstid är på engelska. Att dans skulle vara lite mesigt eller töntigt är inget som Peter håller med om:

- Tvärtom! Dans är fruktansvärt tufft och dansare är ruskigt vältränade.

Det visas dans i tv varje vecka, allt ifrån ”Let’s Dance” och ”So You Think You Can Dance” till svårare konstdans och rena installationer med dans och i dag är det nästan omöjlig att ställa upp i Melodifestivalen utan att ha några dansare med sig.

- Ja, det är ju helt klart att dansen har boomat. Kulturdepartementet har en stark vilja att satsa på dans och ju mer intresset för dans ökar desto mer pengar satsas det från departementets sida, säger Peter och fortsätter:

- Själv föredrar jag modern dans fastän det ibland kan vara skitdåligt och pretentiöst. Jag har gett upp att ”förstå” men det innebär inte att jag inte uppskattar det.

- Dans kan ses som ganska smalt men vi ger tio föreställningar på Dansens hus med 900 platser och I Aten hade vi en utomhusföreställning två kvällar i rad och hade totalt 10 000 i publiken.

Nytt är inte alltid bättre

”Dino” är inte den typen som köper alla branschtidningar han ser:

- Det är inte längre lika fräckt med nya produkter utan det ska till en hel del för att man ska haja till. Nu för tiden ser jag mer till vilket behov jag har när det gäller att skapa en design än hur olika strålkastare kan påverka en redan färdig design.

Det går heller inte att ta miste på att Peter är nöjd med sitt jobb:

- Det bästa med jobbet som belysningsmästare är variationen i arbetet. Det och när planeringen fungerar.

- Och när det visar sig att planeringen inför en turné har fungerat och att alla är nöjda med ens arbete när turnén är klar, det ger tillfredsställelse. Att det man har gjort har gagnat publik, ensemble och beställare. Cullbergbaletten ger mig en seriöst möjlighet att göra ett seriöst jobb.

Tre nördfrågor:

Favoritfilter? Lee 711

HMI, glödtråd eller LED? HMI

Cabriole eller Entrechat? Entrechat

Faktaruta:

Namn: Peter ”Dino” Lundin

Ålder: 44 år

Arbetar som: Belysningsmästare på Cullbergbaletten och som frilansande ljusdesigner

Civilstånd: Gift ,1 barn

Bor: Lägenhet i Fruängen

Uppväxt i: Karlstad

Fritid: Familj och om det gick, mera golf